The Eliassons

Idag har det vart en riktigt seg dag. Jag har vart allmänt trött hela dagen men jag vet inte varför. En solklar anledning som det kan vara är att jag har fått för lite sömn men då skulle jag fattat det själv. Jag får tillräckligt med sömn så det kan inte vara det. Jag chansar på att det är vädret som gör mig så förbannad och trött. Håller ni inte med om att man blir sur när man vaknar upp och hör regnet smattra mot fönstret?

Jag har faktiskt ingen blogglust heller för den delen. Jag har tappat suget för allting. Sjunga, spela gitarr, redovisa saker i skolan. Haha, jag har alltid hatat att redovisa grejer inför klassen och kommer alltid att hata det. Jag kommer nog aldrig bli av med min skräck att redovisa för klassen. Snart är det dags. Fy sjutton vad jobbigt.

Nu blev jag på ännu sämre humör när jag kom och tänka på redovisningen. Ni får ha en superbra påsk och jag lovar att ha på mig gula kläder på påsk! (Som att ni bryr er, haha)

Kram Olivia

Idag har jag lärt mig att pumpa cykeldäcken med luft (nästan) heeelt själv. *stolt*

Skämt åsido, eller jag har faktiskt lärt mig det idag, konstigt nog så har jag aldrig under mina 16 år pumpat mina cykeldäck tidigare utan det har alltid pappa gjort åt mig men efter att ha cyklat utan någon som helst luft i däcken så fick jag total panik och drog ut cykelpumpen för att få i lite luft i däcken så att jag slipper bli andfådd efter några minibackar. Det gick sådär. Jag fattade inte alls hur man skulle fästa munstycket på däcket för att pumpa in luften vilket bevisar att jag är extremt icke-teknisk. Men med lite hjälp ifrån mamma så lyckades jag faktiskt få in luft i däcken och nu kan jag HELT SJÄLV! Så nu är jag snart redo att flytta hemifrån, måste bara lära mig att tvätta i tvättmaskin också. Och att städa innan alla små trevliga dammråttor dyker upp i tusental under sängen. Och att ge katten mat så han inte svälter ihjäl. Och att rensa avloppen (HEMSKA TANKE!). Nä, jag bor nog hemma ett tag till. 

Snart är det påsk för övrigt! Då ska jag föräta mig på godis och slöa i största allmänhet.


Min kyckling är den snygga, det vill säga den gul-rosa. Olivias kyckling är den fula med extremt ojämna prickar, höhöhö. Nä, nu ska jag inte vara på det humöret. Olivias kyckling är orginell och hon var otroligt konstnärlig när hon valde att tolka om kycklingens färg till röd. (Hahahahaha, *host* skitful *host*) Det är så himla typiskt mig och Olivia att tracka ner på den andra på skoj.

Linda

Låt bilderna tala för sig själva...








































Ja, vad skall man säga. Sorgligt!

I våran familj älskar vi champinjoner. (Bilden skrämmer mig en aning..)

Olivia

Dagen har bestått av:
Ordinarie skola mellan 08.40 och 15.20.
En ytterst kort sväng till Lina för att vila litegrann.
Matte A-prov mellan 16 och 18.
Hem en liten stund för att vila och äta lite.
Utvecklingssamtal mellan 19.30 och 20.00.

Nu:
Svenska-läxa
Plugg inför religionsprovet

Fantastiskt härlig dag...

Linda

http://www.youtube.com/view_play_list?p=C277DC16542DFCC3

Den här tjejen har underbart bra musiksmak, haha.



+ Viva la Vida - The Eliassons.
Därefter må spellistan vara lite halvbra sådär, men det väljer jag att ignorera. Man kan inte ha annat än bra musiksmak om man har med The Eliassons i spellistan.
Awesome!

Linda

Jag tror att någon gymnasieskolas motto (det kan vara Mikael Elias Teoretiska Gymnasium) lyder så om jag inte minns helt fel. Hursomhelst så tycker jag att det stämmer fullt ut. Med det mottot i baktankarna har jag funderat på framtiden och det är då jag verkligen förstår hur mycket jag gör bara "för att", inte för att jag verkligen vill det. Ta det här med skolan och betygen till exempel. Jag är bra i skolan och under hela nian så har jag bara fått några få VG+, men mestadels MVG och på spanskaprovet jag gjorde i fredags fick jag till och med MVG+. Jag pluggar inte mycket, jag har bra minne och jag är bra på det mesta jag tar mig för. Jag vet inte varför, det är bara något jag har fötts med och det är jag otroligt tacksam för.

Faktum är att jag egentligen hatar att plugga, skolan är ingenting för mig och jag skjuter alltid upp alla uppsatser och prov så länge jag kan. Däremot försöker jag göra det bästa av situationen och försöka hitta något intressant i allt jag "tvingas" göra och jag tror att det är viktigt att försöka se saker positivt, då går det bättre. Egentligen tvingas jag inte till någonting, jag kan lika gärna skita i skolan om jag så vill det, men jag gör så gott jag kan dels för att jag anser att man aldrig kan få för mycket kunskap, dels för att jag vill hålla många dörrar öppna i framtiden.

Det med att hålla många dörrar öppna i framtiden har länge varit huvudorsaken till att jag hela tiden ser till att få in alla uppsatser som vi gör i de olika ämnena samt att genomföra alla prov med så bra resultat som möjligt. Nu har jag börjat fundera på om jag verkligen håller "rätt dörrar öppna". Som det ser ut nu så kommer jag att gå naturvetenskapligt program på gymnasiet och det håller ju verkligen många dörrar öppna men det känns egentligen som att det är helt fel väg att gå när jag funderar på mina framtidsdrömmar och visioner.

Med naturvetenskapsprogrammet i ryggen kan man bli det mesta, det förstår jag och jag tror att jag kommer att sluta där också men jag funderar ibland på att chansa lite, göra det jag verkligen vill och jag är helt övertygad om att det inte är att gå naturvetenskapliga programmet för att sedan plugga vidare till t.ex. sjuksköterska och leva ett helt vanligt liv utan alltför dramatiska förändringar. Nu må jag vara lite dömande för jag vet egentligen inte hur det är att vara sjuksköterska. Jobbet är säkert väldigt givande för många människor, att man känner att man gör något viktigt för andra människor. Jag tror att jag skulle finna glädje i det också men det är nog inte det som passar mig bäst.

Det som jag tycker är roligast i nuläget är att spela gitarr, sjunga och att skriva om sådant som intresserar mig och om ämnen som jag känner mycket för. Jag vill leva ett liv där man inte hela tiden lever efter fasta scheman utan gör det man känner för att göra och verkligen lever precis det liv man vill leva. Jag vill ut och se världen och bara vara fri, inte känna några som helst krav ifrån andra och sedan i mitt framtida yrke vill jag hela tiden uppleva nya saker och få nya erfarenheter samt att det inte är ett vanligt nio-till-femjobb, utan att man har varierande arbetstider. Jag vill jobba med något kreativt, något skapande för det är det som får mig att känna att jag gör något med mitt liv, att jag gör det jag vill göra.

Sedan är inte säkerheten i sådana kreativa jobb särskilt stora och arbetslösheten bland till exempel musiker är hög. Jag vet det och det är just därför jag väljer att gå det där naturvetenskapliga programmet, men på senare tid har jag börjar fundera mer och mer på att satsa på det jag verkligen vill göra. Det är självklart att man gör det kan ju tyckas, men det är just det det inte är för mig. Jag vill alltid ha den där säkerheten och det är något jag inte gillar hos mig själv, att jag hela tiden måste vara så trygg. Jag tänker efter alldeles för mycket, vilket självklart är bra till en viss gräns, men ibland hindrar det mig från att leva det liv jag vill leva. Det där oförutsägbara livet där man aldrig riktigt vet vad som kommer att hända.

Den enda som hindrar mig från att leva ett liv som det här är jag själv. Om jag bara vill och kämpar tillräckligt mycket för det jag vill så kommer jag att lyckas, det vet jag. Det finns faktiskt ingenting som är omöjligt och inga hinder är för höga för att ta sig över, det är bara jag själv som sätter mina gränser.

Man kan bli vad man vill, bara man vill!

Linda

         Bill Kaulitz                        Häxan Surtant

Visst är de lika? Samma frilla och mun, haha. Tycker ni att de är lika?

Olivia

Nu har familjen kommit hem ifrån vårt fritidshus och det var så skönt att vara där i lugnet. Idag har det varit jättevarmt, på vår terass i solskenet var det 25 grader och man kunde bara sitta där i T-shirt. Så himla härligt! Jag och Olivia har varit ute på isen nästan hela dagen och ritat fula bilder med hjälp av två stora pinnar. Dessutom har vi försökt att komma på ett bättre bandnamn än "The Eliassons", utan resultat. Att komma på namn är så himla svårt så vi får väl ha kvar vårt icke orginella "The Eliassons".

Just nu bakar jag och Olivia vaniljhjärtan, eller, hon bakar vaniljhjärtan och jag slappar. Sedan skall jag läsa på till mitt optikprov imorgon och efter det kanske jag börjar att ladda upp bilder från konserten men jag vet inte riktigt ännu. Jag tror inte att jag kan skriva så mycket mer om den i alla fall utöver följande:

• Fansen var riktigt högljudda.
• Tokio Hotel spelade bättre live än vad jag trodde.
• Mycket specialeffekter med pyroteknik, brinnande pianon, motorcyklar o.s.v.
• För mig ganska okända låtar i och med att jag inte lyssnat in mig på nya skivan.
• Härligt att de spelade några gamla hitlåtar som Ready set go!, Break away och Monsoon.
• Bills kläder var de konstigaste jag någonsin sett.
• Konserten i största allmänhet var riktigt rolig och en härlig upplevelse.
• Om jag skulle ta och betygsätta den så skulle den få 4/5.

Linda

Igår var jag och Olivia på Tokio Hotel i Scandinavium och det var himla roligt. Tokio Hotel var ju vårt absoluta favoritband för några år sedan. Då fick vi aldrig se dem live på grund av Bills sjukdom men nu har vi äntligen sett dem live och de var bra mycket bättre än vad jag mindes dem. Det var härligt att de körde lite gamla låtar också, men jag måste erkänna att deras nya låtar inte är särskilt dumma de heller. Det gäller bara att lyssna in sig lite på dem.

Om man skall sammanfatta det lite kort: Det var bra att man tog med sig öronproppar om man säger så. Trots det har jag ont i öronen idag, fast det kan bero på att jag var smart nog att ta ur öronpropparna lite då och då, jag hatar att ha öronproppar för ljudet blir så burkigt då. Grejen var den att själva musiken inte var så hög utan det var alla fans som skrek så förbannat mycket. Men det var härligt, riktig stämning. Jag tyckte att stämningen på den här konserten var mycket härligare än på Green Day och AC/DC, vad gäller fansen alltså.

Sedan är Green Day och AC/DC bättre musiker men Tokio Hotel blir bara bättre och bättre med åren. De har ju all tid i världen att utvecklas eftersom ingen i bandet överstigit 23 år. Imponerande med tanke på alla priser de vunnit, alla ställen de har spelat på och deras fanskara. Jag skriver mer när jag orkar men ni fick en kort sammanfattning där.


Laddar upp fler bilder sedan.

Linda 

Nu har jag äntligen pluggat färdigt och för tillfället flyger all information omkring hursomhelst i huvudet men jag hoppas att allt faller på plats inatt när jag sover. När jag pluggar så är jag så otroligt ineffektiv, vilket är ganska tydligt med tanke på att jag pluggat av och till från klockan 15. Självklart har jag inte pluggat under all den här tiden utan jag har gjort allt för att hitta på andra saker att göra för att slippa pluggandet. Jag åt middag tillsammans med mamma och Olivia och var ovanligt social och satt kvar väldigt länge och pratade. Sedan tog jag en lång promenad och därefter vilade jag lite, och somnade i en och en halv timme. Sedan vilade jag lite mer, sedan åt jag kvällsmat och först vid tio började jag att plugga på riktigt.

På åtta timmar har jag alltså pluggat i ungefär tre timmar och ätit, vilat, sovit, tagit paus o.s.v. i fem timmar. Stabilt. Så istället för att få det gjort och ha fritid på riktigt därefter så har jag nu haft uppgiften hängande över mig hela dagen, inte särskilt bra. Min effektivitet vad gäller plugg måste alltså förbättras ganska rejält om jag skall gå natur på gymnasiet.

¡Buenas noches! /Linda

It's raining today, the blinds are shut it's always the same.
I tried all the games that they play, but they made me insane.
Life on TV it's random, it means nothing to me.
I'm writing down what I cannot see, wanna wake up in a dream.

They're telling me it's beautiful.
I believe them, but will I ever know the world behind my wall.
The sun will shine like never before.
One day I will be ready to go, see the world behind my wall.

Trains in the sky are travelling through fragments of time.
They're taking me to parts of my mind that noone can find.
I'm ready to fall, I'm ready to crawl on my knees to know it all.
I'm ready to heal, I'm ready to feel.

They're telling me it's beautiful.
I believe them, but will I ever know the world behind my wall.
The sun will shine like never before.
One day I will be ready to go, see the world behind my wall.

Scandinavium imorgon då. Det ska bli riktigt intressant att faktiskt få se hur bra Tokio Hotel är som live-band, och om ljudnivån är högre än något jag upplevt förut. Sedan är väl inte de nya låtarna inte min smak men det orkar jag inte bry mig om. Det skall hur som helst bli härligt att göra något som bryter vardagen litegrann.

Linda

Imorgon måste jag:

• Ta ut pengar från bankomaten så att jag kan betala tillbaka lite pengar som jag är skyldig.
• Ladda in pengar på min mobil. Jag har gått utan pengar i en halv evighet och jag känner mig jäkla taskig som inte svarar på sms eftersom jag inte har ett öre på mobilen.
• Plugga inför optikprovet. Nu kan jag inte skjuta upp det längre utan jag måste klara alla mål så att jag kan genomföra det där provet någon gång.
• Plugga inför spanskaprovet. Ute i sista sekund som vanligt. Jag är världsbäst på att skjuta upp saker.
• Leta reda på öronproppar, eller i värsta fall sno några ifrån pappas affär. Skämt åsido, jag måste hursomhelst ha öronproppar på Tokio Hotel-konserten, annars kommer jag garanterat att få tinnitus för livet.

Ja, det var i princip allt. Men jäklar vad jag kommer att vara trött efter morgondagen, sådär mycket är jag inte van att göra på en och samma dag. Tschüss (eller hur fasen det nu stavas)!

Linda

Just nu är jag inne på syrrans dator, som en gång har varit familjens dator. Anledningen till detta är att jag ska leta reda på ett skolarbete som min svenskalärare vill att jag skall skicka till honom för att han skall ha det som exempel på hur man skall skriva bokrecensioner eller något liknande. Jag är väldigt sällan inne på den här datorn och det dumma är att flera av mina mailadresser är knytna till den här datorn. Då tänkte jag att jag lika gärna kunde gå in och kolla mailen när jag för en gångs skull är inne på den här datorn. Hur som helst var det en massa mail ifrån youtube, blogg, facebook-inbjudningar, gamla olästa Tokio Hotel-mail från min fanperiod m.m.

Dessutom hade Habbo Hotel skickat ett mail och det var första gången på evigheter som jag ens ägnade den hemsidan en tanke. När jag var yngre älskade jag sidan, förutom att jag var dum nog att lämna ut mitt lösenord en gång, och jag lyckades samla ihop massor av möbler där, utan att det kostade mig en enda krona. Bilden ovan är ett av de rum jag hade/har och jag kommer ihåg hur många timmar det tog för mig att samla ihop alla dessa möbler. Att byta möbler med någon annan och hela tiden se till att min möbel var lite sämre än den andra personens möbel så att jag skulle tjäna på det. Jag började med en liten pall eller dörrmatta om jag inte minns fel och många timmar senare så hade jag lyckats samla ihop det på bilden + 3 fyllda rum till.

Det är helt sjukt hur mycket tid man kan lägga ner på ett dataspel, på något som inte ens är verkligt. Istället för alla de timmar jag lade ner på det här kunde jag ägnat mig åt något kreativt och jag hade kunnat vara bra mycket bättre på gitarr än vad jag är nu till exempel. Nu kan jag också göra något kreativt istället för att sitta här och klaga på hur dåligt jag värderade saker för fem, sex år sedan men det här är väl också kreativt på ett annat sätt. Hur som helst så var jag en jäkel på att göra "bra" affärer på Habbo Hotel. Men jag är fortfarande sur på mig själv för att jag slängde bort min tid så där då och satt vid Habbo Hotel flera timmar om dagen. Nej, nu ska jag göra något av även den här dagen. Jag tänkte laga till spagetti och någon slags köttfärssås och sedan måste jag läsa på lite inför det sketna optikprovet. Dessutom ska jag nog gå ut lite eftersom det är så underbart väder idag. Hoppas ni får en fortsatt härlig dag.

Linda