The Eliassons

Jag är så himla glad just nu. Det spelar ingen roll att hela min samhällskunskapsinlämning kraschade och blev totalt oläslig igår (hela dokumentet blev fyllt av #) och jag tvingas gör om hela dokumentet, för vet ni vad? JAG SITTER PÅ MIN BALKONG OCH HAR FÖR FÖRSTA GÅNGEN I ÅR TAGIT PÅ MIG SOLSKYDDSFAKTOR!

Linda

Idag är en fantastiskt fin dag. Klarblå himmel och varmt och då sitter jag inomhus och pluggar. KUL! :D Nej, men jag har faktiskt varit ute på stan och kollat runt i affärer och så har jag varit i mataffären för att shoppa lite smått och gott till kvällen. Systra mi och jag skall ha filmkväll med Letters to Juliet och The last Airbender. Kan bli lite "Är du smartare än en femteklassare" också, hahaha så jäkla kul är det. Man känner sig så fail när man inte kan.

Nej, om man skulle ta och skriva färdigt den där Samhällskunskapsuppsatsen en gång för alla. Peace out!

Linda

Det är jättefint väder utanför fönstret, eller det har varit jättefint väder utanför fönstret i alla fall, nu är solen nere. Hur som helst, jag slutade 09.10 idag vilket såklart var rätt härligt. Så jag åkte hem för att skriva på min Samhällskunskapinlämning och jag har bara en sak att säga: dslföhdsöjfgödsa. Sjukt svår uppgift vi har fått, hallå naturelever behöver inte kunna sådana grejer?! Så, det är väl vad jag har gjort den här dagen och jag är långt ifrån färdig.

Annars har jag bakat jordgubbspaj med Olivia (som för övrigt totaldissar den här bloggen). Mamma och pappa är lite tvära och har bestämt sig för att inte köpa hem kakor och godis längre, så då får vi väl göra våra egna sötsaker, höhö. Vår ursäkt för att vi hade bakat paj var att vår lille (stora och tjocka) katt fyller 5 år idag. Rätt bra ursäkt ändå, dessutom fick han till och med smaka på vaniljsåsen.

Annars då? Jag vet inte. Livet flyter på som vanligt just nu. Härligt med fredag imorgon. Fint väder. Huvudet upp och fötterna ned. Något i den stilen. Vi ses.

Linda

Hallå! Imorse vaknade jag klockan sex, det var mörkt och mulet ute och jag var svinigt trött. Det var en typisk dag då jag helst ville stanna kvar i sängen. Men strax efter mina negativa tankar så växte en beslutsamhet inom mig att jag minsann inte skulle vara så pessimistisk som så många andra är. Istället bestämde jag mig för att jag skulle vara så positiv som möjligt under hela dagen trots de "dåliga" förutsättningarna.

Det började redan påväg mot tåget. Jag såg tåget rulla in på perrongen när jag var alldeles för långt bort för att hinna gå i normal takt dit och få en sittplats (SJ är rätt grymma på att snåla med sittplatserna så det är alltid en del som får stå) och i vanliga fall skulle jag i rask takt gått eller sprungit mot tåget för att låta min egoistiska sida ta över. Bara jag får sittplats så spelar inget annat någon roll, eller hur? Såhär resonerar nog de flesta med tanke på deras beetende vid påstigning. Alla klämmer ihop sig kring tågdörren och låter knappt folk gå ut, det är trångt och stressen går att ta på. Jag har länge irriterat mig på detta beteende, men jag har ändå varit ungefär likadan, för man påverkas ju av sig omgivning. "Är andra själviska så tänker jag minsann också vara självisk."

Men så idag tänkte jag att, vad spelar det egentligen för roll om jag inte får en sittplats? Det handlar om 30 minuter av mitt liv och om jag stressar så dör jag säkert i förtid och om jag då inte stressar så tjänar jag säkert in dessa 30 ynka minuter med råge. Jag orkar inte längre vara som alla andra, klaga på vädret, agera själviskt och vara allmänt sur och deprimerande. Så jag lunkade på i lugn takt, var en av de sista som gick på tåget och gick mellan de överfulla raderna och log mot alla som lättade andades ut över att ha fått en plats, satte mig i en trappa, tog fram Ipoden och lyssnade på musik. Den tågresan var ovanligt bra tack vare min positiva inställning.

När tåget anlände regnade det, människor tryckte ihop sig i busskuren med bistra miner och allt såg så grått och deprimerande ut. Istället för att sura över vädret så vankade jag runt på busshållsplatsen, glad över att våren var påväg (vattnet fråm himlen är ju faktiskt i flytande form istället för fast form eller hur?) och att få lite regn i ansiktet har i alla fall jag aldrig skadats av.

Vad jag försöker säga är att med en positiv inställning till sådant som ses som tråkigt, jobbigt eller liknande så kommer man att må mycket bättre. Försök att undvika att falla in i den normala svenska vardagen då allt är jobbigt, grått, deprimerande, stressigt och frustrerande för det är med din inställning du skapar dessa negativt laddade ord. Om något är jobbigt så är det en viktig utmaning för dig som kommer att få dig att växa när du har klarat av den, om vädret är "tråkigt" och grått så är det du som kan göra världen roligare och ge den färg genom att vara sprudlande och färgsprakande. Och deprimerande och stressigt handlar för det mesta om din egen inställning, dina förväntningar och krav. Det är klart man har rätt att vara nere ibland men var inte så jäkla ynkliga och klaga över minsta lilla småsak. Om det är något som är jobbigt och deprimerande så är det sådana människor. Och jobbiga och deprimerande ting tycker vi inte om, eller hur var det nu igen?

Ut och hoppa i vattenpölar nu vet jag!

Massor av kärlek till er alla ♥



Linda 

Idag har varit en härlig dag. Jag var helt död när jag vaknade, men sedan blev allt så mycket bättre. Härliga vänner i skolan och en god lunch på Paprika. Utöver det en ganska chill skoldag där vi fick resultat på ett skriftligt terminsprov och muntliga nationella i Engelska A där jag fick MVG i båda, så sjukt glad och stolt blev jag. Sedan började solen skina, det var varmt och jag fick sluta en och en halv timme tidigare. Jag mötte upp min pojkvän på centralen, jag blev bjuden på en glass och sedan tog vi tåget hem till lilla mysstaden.

När vi kom hem gick jag hem till min pojkvän för att se hans hundvalpar, så otroligt söta. De är några veckor gamla, vinglar runt, busar med varandra och är allmänt mysiga. Sedan åt vi en jättegod middag hemma hos honom för att sedan plugga en liten stund - det är ofrånkomligt.

Nu är jag hemma och tar det lugnt med systra mi och snart skall jag sova, uppgång sex. MYYYSIGT!
Men hur som helst, fantastisk dag! Såhär skall vårdagar vara.

Kram ♥
Linda

Har precis kommit hem från en härlig joggingtur såhär på morgonen. Sedan jag började på gymnasiet har jag blivit så otroligt pigg på helgerna, antagligen för att jag är van vid att gå upp klockan sex varje dag (ja, så dåligt schema har jag). Jag tycker att det är jättehärligt att vara ute på morgonen, fåglarna kvittrar, solens strålar värmer och livet är allmänt fantastiskt.

Om några timmar ska jag dra iväg för att kolla på min syster när hon tävlar i DM i Cheerleading och det blir också kul. Jag hade en del fördomar om cheerleading innan jag verkligen förstod var det var, typ "åh vad larvigt med cheerleading, stå och hoppa i korta kjolar och skrika fåniga hejarramsor till fotbollslag", men det är en väldigt komplicerad SPORT (ja, jag tycker faktiskt att det är en sport numera Olivia) som kräver väldigt mycket styrka, rytm, vilja och smidighet osv. osv. (och så kan man rabbla upp massa egenskaper man behöver ha i evigheter men jag avstår från det). Tro mig, jag har provat på några övningar de gör på sina träningar och det är jobbigt kan jag säga er. Men i alla fall, det blir kul att kolla på!

Time for breakfast! Vi hörs.


Härligt spontana bilder, inte alls tillgjorda.

Linda

Hello! Jag sitter här i min ensamhet och gör inte så värst mycket. Jag spelar lite gitarr, sjunger, funderar på livet och så vidare. Idag har jag varit hos mormor som fyllde 75 år och jag har träffat kusiner och övrig släkt, det var mysigt. Jag har träffat på mina kusiner lite varstans på senaste tiden, kusiner som bor i andra städer och som jag inte brukar träffa så ofta och det är väldigt kul. Det känns som att världen är så liten då.

Jag gillar tanken på att världen är liten, eller åtminstone att alla människor på den här jorden är som en stor familj som hjälper varandra och kämpar tillsammans. Trots att makt och pengar har tagit upp så stor del av vårt liv och våra intressen så finns det fortfarande en gemenskap kvar när det verkligen behövs, jag vill i alla fall tro att det är så. Tsunamin och jordbävningen i Japan och jordbävningen i Haiti är två exempel på att människor faktiskt går ihop och hjälper varandra trots att vi inte har någon närmare relation till människorna långt bort i fjärran. Bakom ett samhälle fullt med egoism så gömmer sig en värld full av altruism, gemenskap och kärlek. Det är synd att denna värld inte syns oftare bara, så kom igen allihop. Var ödmjuka och kärleksfulla och gör saker som du inte alltid vinner på men som hjälper andra människor. Det kommer att göra världen så mycket bättre.

Eftersom jag skriver det här borde väl jag leva som jag lär tänker ni väl nu. Det kan jag säga direkt att jag inte alltid gör. Jag är tyvärr inte altruisisk och kärleksfull hela tiden. Jag är långt ifrån perfekt men jag gör mitt bästa. Jag försöker att vara varm och hjälpsam mot min omgivning, jag stöttar organisationer genom att skänka pengar och genom att köpa något som gör att något får pengar (låter lite halvt flummigt), jag försöker att undvika att köpa produkter som missgynnar människor, djur och natur, jag har länge funderat på att engagera mig inom UNICEF och har nu anmält mig till en grupp för att kämpa för barns rättigheter och jag försöker att sprida mina tankar och åsikter genom att blogga om det, prata med mina vänner och göra arbeten om det i skolan.

Jag kommer att fortsätta försöka göra någon slags skillnad och jag vet att det finns så många mer än jag som kommer att göra det. Det känns bra att inse att man inte är ensam, att världen är full av fantastiska människor som kämpar för att göra skillnad inom olika områden. Kärlek till er! ♥

Linda

Glömde skriva matteprov i mitt förra inlägg. Tss. Hur som helst, nu är det helg. Helt otroligt skönt med lite vila, eller ja, vila och vila. Idag blir det chill med min pojkvän, imorgon blir det kanske fest och på söndag blir det träffa lite släkt och plugg. Det är en rätt okej helg ändå, men nästa vecka kommer att ta död på mig. Så jag ska vila järnet nu. I väntan på min pojkvän så ska jag ut till familjen i TV-soffan och kolla på TV och möla lite chips. Det blir mys.

Hoppas att ni har en trevlig kväll därute, det skall i alla fall jag ha. Kram.


Linda

Idag såg jag en film som jag i det stora hela tyckte var väldigt bra, lite extrem i sina karaktärer men det fungerade ganska bra ändå, Tusen gånger starkare hette den. Tanken bakom den här filmen var väldigt bra och jag tycker att alla borde se den eftersom den är väldigt aktuell i sitt tema. Den handlar bland annat om att aldrig vara någon annan än sig själv, att verkligen visa vem man är och vad man tycker och vill och jag vet hur svårt det här är idag.

Jag har varit osäker, jag har mått dåligt över olika saker, jag har varit otroligt tyst och knappt vågat säga ett ord inför andra, jag har haft låg självkänsla och inte insett mitt eget värde, jag har haft lågt självförtroende och har trott att jag inte skall klara av något här i livet, jag har inte vågat uttrycka mina åsikter och jag har inte alltid varit mig själv.

Jag är fortfarande inte särskilt pratsam och är hellre tyst tills jag faktiskt har något viktigt att säga, men jag kan säga mina åsikter på ett helt annat sätt idag. Jag står för vad jag tycker och tänker och gillar inte att gömma mig bakom någon annans åsikter. Jag har bättre självkänsla nu och jag vet att jag kan klara precis vad jag vill åstadkomma, det handlar bara om att kämpa tillräckligt mycket. Jag vill inte vara någon annan än mig själv för jag vet att jag är otroligt bra och jag är unik.

Jag fortsätter att utvecklas hela tiden, när jag ställs inför nya utmaningar och jag älskar det. Jag kollar tillbaka på hur jag var för fyra år sedan och jäklar vad jag är annorlunda idag, på ett bra sätt alltså. Jag hoppas att jag kommer att kolla tillbaka på mitt 16-åriga jag om fyra år och tänka precis samma sak.

Oj, jag tappade tråden lite. Hur som helst, se Tusen gånger starkare och var er själva. Det är min uppmaning till er idag. ;)

Linda

Alltså, jag är ledsen men just nu orkar jag inte blogga i den här bloggen för jag vet verkligen inte vad jag skall skriva. Här skriver jag bara meningslösa saker och jag orkar inte vara ytlig och vardagsbunden hela tiden. Det finns så himla mycket mer att skriva om och det är precis det jag gör i en annan blogg. Den är anonym än så länge, för jag vet inte om jag vill att folk skall veta alla mina åsikter. Jag behöver lite mer styrka och självförtroende innan jag vill dela med mig av allt det jag skriver eftersom jag går på vissa grejer rätt hårt, konsumtionssamhälle, djurplågeri, stora ekonomiska skillnader o.s.v. men jag kommer att börja göra det tids nog för jag vet att mina åsikter är väl utvecklade och tänkvärda. Jag vet att jag kan göra skillnad om jag verkligen försöker och jag tänker göra allt jag kan för att göra världen till ett lite bättre ställe att leva på. Jag läser en bok just nu där det står; "The trick of it, she told herself, is to be courageous and bold and make a difference. Not change the world exactly, just the bit around you." Detta tycker jag är vettigt, jag tror att det är viktigt att börja med sin omgivning innan man kan gå på de riktigt stora problemen. Men jäklar vad jag skall jobba för att göra världen lite bättre.

Här är ett utdrag ur min tankebok:

Jag vill jobba mot fattigdom och sjukdomar, konsumtionssamhälle, icke mänskliga rättigheter, djurplågeri, miljöförstöring, krig och att människor inte ses som lika mycket värda. Jag vill bli aktiv i massor av välgörenhetsorganisationer, jag vill jobba som volontär och läkare och hjälpa människor runt om i världen, marinbiolog för att rädda haven, samtidigt som jag vill jobba som journalist och på så sätt sprida mitt budskap. Jag vill jobba som politiker för att ha makten att ändra det som är fel, artist för att bli en förebild för andra och på så sätt få andra att ta till sig mitt budskap. Hur ska jag hinna med allt det här?

Ja, det är så här mina tankegångar går. Jag är så frustrerad över att världen är så skev och orättvis, över hur grymma människor kan vara mot varandra och mot andra levande organismer, hur jäkla dumma vi är. Vi är medvetna om konsekvenserna över vårt sätt att leva men ändå fortsätter vi. Genom att leva som vi gör nu skapar vi vår undergång!

Linda

Varje dag, året om kränks och utnyttjas barn medan omvärlden tittar på – eller bort. Så skulle det inte behöva vara. Alla har vi ett val. Antingen gör du ingenting – eller så gör du någonting. Tillsammans kan vi förändra förutsättningarna för miljontals barn världen över.

Det går att skydda barn mot våld, övergrepp och exploatering. Det går att ge dem trygghet, utbildning och mat för dagen. Och det går att befria barn från ett liv som soldat, gatubarn eller prostituerad. 

UNICEF, världens ledande barnrättsorganisation, finns på plats i regeringskorridorer, slumområden, flyktingläger och avlägsna byar och arbetar dygnet runt för att ALLA barn ska få den barndom som de har rätt till. Det handlar om så självklara saker som till exempel rent vatten, vaccin mot dödliga sjukdomar, bra hälsovård, skola och skydd mot våld, övergrepp och diskriminering.

På unicef.se kan du vara med och kämpa för varenda unge, eller sprid budskapet du också genom att blogga, twittra eller" facebooka" om barns rättigheter.

Vi kanske inte kan förändra världen idag, men allt stort börjar med något litet.
Du kan göra större skillnad än du tror.

Ps. Vill du gå med i vårt nätverk bloggare för varenda unge - läs mer här!

Nu är det 2011 och ett helt nytt år ligger framför mig, men det betyder ju absolut inte att man skall glömma året som gått. Det mest minnesvärda det här året har varit:

• Att jag blev tillsammans med min nuvarande pojkvän, mitt första riktiga förhållande.
• Min första kyss.
• De uppträdanden som jag har gjort. (IOGT-NTO, Gatumusiker för att samla in pengar till Indien, Sommarkonsert i skolan och spelningen på ålderdomshemmet.) Det känns som att min scenskräck försvinner mer och mer.
• Konserterna jag har gått på (Tokio Hotel, Green Day, Timo Räisänen, Amanda Jenssen, Hoffmaestro).
• Mina slutbetyg i nian.
• Att jag började gymnasiet och började vistas i en ny stor stad.
• Att jag åkte på min första resa utan min familj (Stockholm med min pojkvän).

2010 var ett bra år, då jag växte mycket som person, lärde mig massor och hade riktigt roligt! ♥

Jag och Gillis på vår resa i Stockholm.

Linda

Idag gick jag upp tidigt för att jag och en kompis skulle spela på ett ålderdomshem, och det var verkligen värt den sömnen som gick förlorad. Förutom att jag tycker att det är kul att spela och visa vad jag kan så ger det mig så otroligt mycket att göra det. Äldre personer uppskattar verkligen att man underhåller dem och spelar och sjunger för dem och jag mår så bra av att känna att jag verkligen gör något som gör andra glada.

Vi spelade i 40 minuter ungefär och fick inte jättemycket i lön, men grejen är den att jag skulle kunna göra det gratis för dem, många gånger om. Pengarna spelar absolut ingen roll utan det är känslan att få sprida glädje och få andra att må bra som gör mig så glad. Jag vet att jag kan göra folk glada med min musik, jag känner mig duktig på det jag gör, tillräckligt duktig för att folk ska uppskatta det och att spela musik får mig att slappna av och bara ha det kul. Jag kan inte spela så ofta längre, eftersom jag går en så krävande gymnasielinje och satsar stenhårt i skolan, men när jag gör det så tycker jag att det är så otroligt kul och jag skulle vilja göra sådana här spelningar på heltid, för det är så kul och givande.

Kom igen allihopa. Om ni är duktiga på något, visa upp det och sprid glädje runt er. Förutom att ni gör världen lite gladare och bättre så kommer ni dessutom att må så bra av det själva och växa som personer.



Kram ♥

Linda

Bananer är gott. Skogsbärsyoghurt är gott. Kolasås är gott. Pepparkakor är gott. Jo, men varför inte mixa ihop alla dessa goda ingredienser. Det borde ju bli smoothien från himlen. Ni tänker säkert: "Är hon helt galen eller? Sådär kan man ju inte blanda." Jovisst kan man göra det. Frågan är hur gott det blir. Svaret är, det blir faktiskt inte gott alls. Så om ni vill hotta upp en enkel banan-skogsbärssmoothie, gör det inte med kolasås eller pepparkakor, det blir inte bra. Vill ni göra en julsmoothie, använd pepparkakorna men matcha inte med ovanstående ingredienser.

Förutom att jag är en awesome kock, så är jag grym på att fotografera. Jag är ytterst begåvad. Don't you think?

Linda

Lucia är en av årets mysigaste dagar tycker jag. Däremot är det mindre mysigt att behöva gå upp tjugo över fem för att vara med i skolans luciatåg, men det gjorde jag i alla fall. Jag genomförde luciatåget och sedan fick jag åka hem. Sjukt ovärd dag egentligen, eftersom vistelsen i skolan var högst en och en halv timme och att restiden dit och hem var tre timmar. Men vi som var med i luciatåget fick biobiljetter som tack, vilket gjorde dagen rätt bra ändå. Missta mig inte, det var skitkul att vara med i luciatåget, men jag är ingen morgonmänniska.

När jag provade luciakläderna igår och gick för att fråga om allt såg bra ut så skulle självklart mamma ta fram
kameran och fota. Men det är bra, för då kan bloggen få lite mer bilder. Det är ju lite dåligt med det.

Linda