The Eliassons

Den här bloggen är ju inte av den mest uppdaterade sorten. Orsaken är att jag ogillar det här sättet att blogga. Det är ytligt och ointressant och jag föredrar lite djupare och mer genomtänkta inlägg som har en mening. Jag har en annan blogg för detta och som ni har märkt så har Olivia slutat blogga på den här sidan. Då ingen av oss har ork eller lust att blogga i den här bloggen så stänger vi ner den tillfälligt. Vi får väl se hur det blir med denna i framtiden. Tills vidare får ni ha det fantastiskt bra. Kram på er! ♥

Linda

Jag är så himla glad just nu. Det spelar ingen roll att hela min samhällskunskapsinlämning kraschade och blev totalt oläslig igår (hela dokumentet blev fyllt av #) och jag tvingas gör om hela dokumentet, för vet ni vad? JAG SITTER PÅ MIN BALKONG OCH HAR FÖR FÖRSTA GÅNGEN I ÅR TAGIT PÅ MIG SOLSKYDDSFAKTOR!

Linda

Idag är en fantastiskt fin dag. Klarblå himmel och varmt och då sitter jag inomhus och pluggar. KUL! :D Nej, men jag har faktiskt varit ute på stan och kollat runt i affärer och så har jag varit i mataffären för att shoppa lite smått och gott till kvällen. Systra mi och jag skall ha filmkväll med Letters to Juliet och The last Airbender. Kan bli lite "Är du smartare än en femteklassare" också, hahaha så jäkla kul är det. Man känner sig så fail när man inte kan.

Nej, om man skulle ta och skriva färdigt den där Samhällskunskapsuppsatsen en gång för alla. Peace out!

Linda

Det är jättefint väder utanför fönstret, eller det har varit jättefint väder utanför fönstret i alla fall, nu är solen nere. Hur som helst, jag slutade 09.10 idag vilket såklart var rätt härligt. Så jag åkte hem för att skriva på min Samhällskunskapinlämning och jag har bara en sak att säga: dslföhdsöjfgödsa. Sjukt svår uppgift vi har fått, hallå naturelever behöver inte kunna sådana grejer?! Så, det är väl vad jag har gjort den här dagen och jag är långt ifrån färdig.

Annars har jag bakat jordgubbspaj med Olivia (som för övrigt totaldissar den här bloggen). Mamma och pappa är lite tvära och har bestämt sig för att inte köpa hem kakor och godis längre, så då får vi väl göra våra egna sötsaker, höhö. Vår ursäkt för att vi hade bakat paj var att vår lille (stora och tjocka) katt fyller 5 år idag. Rätt bra ursäkt ändå, dessutom fick han till och med smaka på vaniljsåsen.

Annars då? Jag vet inte. Livet flyter på som vanligt just nu. Härligt med fredag imorgon. Fint väder. Huvudet upp och fötterna ned. Något i den stilen. Vi ses.

Linda

Hallå! Imorse vaknade jag klockan sex, det var mörkt och mulet ute och jag var svinigt trött. Det var en typisk dag då jag helst ville stanna kvar i sängen. Men strax efter mina negativa tankar så växte en beslutsamhet inom mig att jag minsann inte skulle vara så pessimistisk som så många andra är. Istället bestämde jag mig för att jag skulle vara så positiv som möjligt under hela dagen trots de "dåliga" förutsättningarna.

Det började redan påväg mot tåget. Jag såg tåget rulla in på perrongen när jag var alldeles för långt bort för att hinna gå i normal takt dit och få en sittplats (SJ är rätt grymma på att snåla med sittplatserna så det är alltid en del som får stå) och i vanliga fall skulle jag i rask takt gått eller sprungit mot tåget för att låta min egoistiska sida ta över. Bara jag får sittplats så spelar inget annat någon roll, eller hur? Såhär resonerar nog de flesta med tanke på deras beetende vid påstigning. Alla klämmer ihop sig kring tågdörren och låter knappt folk gå ut, det är trångt och stressen går att ta på. Jag har länge irriterat mig på detta beteende, men jag har ändå varit ungefär likadan, för man påverkas ju av sig omgivning. "Är andra själviska så tänker jag minsann också vara självisk."

Men så idag tänkte jag att, vad spelar det egentligen för roll om jag inte får en sittplats? Det handlar om 30 minuter av mitt liv och om jag stressar så dör jag säkert i förtid och om jag då inte stressar så tjänar jag säkert in dessa 30 ynka minuter med råge. Jag orkar inte längre vara som alla andra, klaga på vädret, agera själviskt och vara allmänt sur och deprimerande. Så jag lunkade på i lugn takt, var en av de sista som gick på tåget och gick mellan de överfulla raderna och log mot alla som lättade andades ut över att ha fått en plats, satte mig i en trappa, tog fram Ipoden och lyssnade på musik. Den tågresan var ovanligt bra tack vare min positiva inställning.

När tåget anlände regnade det, människor tryckte ihop sig i busskuren med bistra miner och allt såg så grått och deprimerande ut. Istället för att sura över vädret så vankade jag runt på busshållsplatsen, glad över att våren var påväg (vattnet fråm himlen är ju faktiskt i flytande form istället för fast form eller hur?) och att få lite regn i ansiktet har i alla fall jag aldrig skadats av.

Vad jag försöker säga är att med en positiv inställning till sådant som ses som tråkigt, jobbigt eller liknande så kommer man att må mycket bättre. Försök att undvika att falla in i den normala svenska vardagen då allt är jobbigt, grått, deprimerande, stressigt och frustrerande för det är med din inställning du skapar dessa negativt laddade ord. Om något är jobbigt så är det en viktig utmaning för dig som kommer att få dig att växa när du har klarat av den, om vädret är "tråkigt" och grått så är det du som kan göra världen roligare och ge den färg genom att vara sprudlande och färgsprakande. Och deprimerande och stressigt handlar för det mesta om din egen inställning, dina förväntningar och krav. Det är klart man har rätt att vara nere ibland men var inte så jäkla ynkliga och klaga över minsta lilla småsak. Om det är något som är jobbigt och deprimerande så är det sådana människor. Och jobbiga och deprimerande ting tycker vi inte om, eller hur var det nu igen?

Ut och hoppa i vattenpölar nu vet jag!

Massor av kärlek till er alla ♥



Linda 

Idag har varit en härlig dag. Jag var helt död när jag vaknade, men sedan blev allt så mycket bättre. Härliga vänner i skolan och en god lunch på Paprika. Utöver det en ganska chill skoldag där vi fick resultat på ett skriftligt terminsprov och muntliga nationella i Engelska A där jag fick MVG i båda, så sjukt glad och stolt blev jag. Sedan började solen skina, det var varmt och jag fick sluta en och en halv timme tidigare. Jag mötte upp min pojkvän på centralen, jag blev bjuden på en glass och sedan tog vi tåget hem till lilla mysstaden.

När vi kom hem gick jag hem till min pojkvän för att se hans hundvalpar, så otroligt söta. De är några veckor gamla, vinglar runt, busar med varandra och är allmänt mysiga. Sedan åt vi en jättegod middag hemma hos honom för att sedan plugga en liten stund - det är ofrånkomligt.

Nu är jag hemma och tar det lugnt med systra mi och snart skall jag sova, uppgång sex. MYYYSIGT!
Men hur som helst, fantastisk dag! Såhär skall vårdagar vara.

Kram ♥
Linda

Har precis kommit hem från en härlig joggingtur såhär på morgonen. Sedan jag började på gymnasiet har jag blivit så otroligt pigg på helgerna, antagligen för att jag är van vid att gå upp klockan sex varje dag (ja, så dåligt schema har jag). Jag tycker att det är jättehärligt att vara ute på morgonen, fåglarna kvittrar, solens strålar värmer och livet är allmänt fantastiskt.

Om några timmar ska jag dra iväg för att kolla på min syster när hon tävlar i DM i Cheerleading och det blir också kul. Jag hade en del fördomar om cheerleading innan jag verkligen förstod var det var, typ "åh vad larvigt med cheerleading, stå och hoppa i korta kjolar och skrika fåniga hejarramsor till fotbollslag", men det är en väldigt komplicerad SPORT (ja, jag tycker faktiskt att det är en sport numera Olivia) som kräver väldigt mycket styrka, rytm, vilja och smidighet osv. osv. (och så kan man rabbla upp massa egenskaper man behöver ha i evigheter men jag avstår från det). Tro mig, jag har provat på några övningar de gör på sina träningar och det är jobbigt kan jag säga er. Men i alla fall, det blir kul att kolla på!

Time for breakfast! Vi hörs.


Härligt spontana bilder, inte alls tillgjorda.

Linda

Hello! Jag sitter här i min ensamhet och gör inte så värst mycket. Jag spelar lite gitarr, sjunger, funderar på livet och så vidare. Idag har jag varit hos mormor som fyllde 75 år och jag har träffat kusiner och övrig släkt, det var mysigt. Jag har träffat på mina kusiner lite varstans på senaste tiden, kusiner som bor i andra städer och som jag inte brukar träffa så ofta och det är väldigt kul. Det känns som att världen är så liten då.

Jag gillar tanken på att världen är liten, eller åtminstone att alla människor på den här jorden är som en stor familj som hjälper varandra och kämpar tillsammans. Trots att makt och pengar har tagit upp så stor del av vårt liv och våra intressen så finns det fortfarande en gemenskap kvar när det verkligen behövs, jag vill i alla fall tro att det är så. Tsunamin och jordbävningen i Japan och jordbävningen i Haiti är två exempel på att människor faktiskt går ihop och hjälper varandra trots att vi inte har någon närmare relation till människorna långt bort i fjärran. Bakom ett samhälle fullt med egoism så gömmer sig en värld full av altruism, gemenskap och kärlek. Det är synd att denna värld inte syns oftare bara, så kom igen allihop. Var ödmjuka och kärleksfulla och gör saker som du inte alltid vinner på men som hjälper andra människor. Det kommer att göra världen så mycket bättre.

Eftersom jag skriver det här borde väl jag leva som jag lär tänker ni väl nu. Det kan jag säga direkt att jag inte alltid gör. Jag är tyvärr inte altruisisk och kärleksfull hela tiden. Jag är långt ifrån perfekt men jag gör mitt bästa. Jag försöker att vara varm och hjälpsam mot min omgivning, jag stöttar organisationer genom att skänka pengar och genom att köpa något som gör att något får pengar (låter lite halvt flummigt), jag försöker att undvika att köpa produkter som missgynnar människor, djur och natur, jag har länge funderat på att engagera mig inom UNICEF och har nu anmält mig till en grupp för att kämpa för barns rättigheter och jag försöker att sprida mina tankar och åsikter genom att blogga om det, prata med mina vänner och göra arbeten om det i skolan.

Jag kommer att fortsätta försöka göra någon slags skillnad och jag vet att det finns så många mer än jag som kommer att göra det. Det känns bra att inse att man inte är ensam, att världen är full av fantastiska människor som kämpar för att göra skillnad inom olika områden. Kärlek till er! ♥

Linda

Glömde skriva matteprov i mitt förra inlägg. Tss. Hur som helst, nu är det helg. Helt otroligt skönt med lite vila, eller ja, vila och vila. Idag blir det chill med min pojkvän, imorgon blir det kanske fest och på söndag blir det träffa lite släkt och plugg. Det är en rätt okej helg ändå, men nästa vecka kommer att ta död på mig. Så jag ska vila järnet nu. I väntan på min pojkvän så ska jag ut till familjen i TV-soffan och kolla på TV och möla lite chips. Det blir mys.

Hoppas att ni har en trevlig kväll därute, det skall i alla fall jag ha. Kram.


Linda

Visst är vi underbart duktiga?