Min musikhistoria
Musik har jag alltid vart intresserad av. När jag och min syster var små så sjöng vi in barnlåtar i pappas studio. Jag sjöng in "Bä, bä, vita lamm" fem gånger medans syrran sjöng massa olika låtar. Självklart skulle vi sjunga in ett par låtar tillsammans men med en retlig storasyster och en lillasyster med kort stubin så är det inte så lätt. Hon körde ofta sitt eget race i studion och sjöng lite som hon ville på t. ex "Här kommer Pippi Långstrump" och då blev jag inte så glad och började skrika vilket hon bara skrattade åt.
När jag var runt 9/10 år så kom TV-serien "Livet enligt Rosa" som jag tittade på varje lördag. Jag tyckte att karaktären Rosa var så himla cool för att hon spelade gitarr, sjöng och skrev sina egna låtar så jag började göra precis samma sak.
När jag var 12 år började jag på min pappas musikskola. Där fick jag lära mig mycket må jag säga. Jag har tagit med mig mycket kunskaper från den musikskolan. Jag lärde mig att ta ljusare toner och lärde mig att sjunga till personer som spelade instrument live. Jag var van vid att sjunga till karaokeverisioner innan jag började där. I samma veva så började jag och min syster lägga upp klipp på youtube.
När jag fyllt 13 år så sökte jag till talangtävlingen Nick Star som TV-kanalen Nickelodeon anordnade. Nickelodeon besökte fem städer På sin sommarturné och första stoppet var i Visby på Gotland. Nick Star var som sagt en talangtävling som de hade i varje stad. Den gick ut på att man först ska skicka in ett klipp där man sjöng en av de låtarna som Nickelodeon valt ut att man skulle sjunga. Jag valde att sjunga en låt som hette "Om bara du" så jag spelade in den låten och skickade in till Nickelodeon. Efter några veckor så gick jag in på Nickelodeon och kollade om jag hade gått vidare till röstningen på internet och det hade jag. Det var som att mitt hjärta stannade, jag blev helt chockad. Röstningen pågick i ungefär en vecka. När jag kollade min e-post den dagen då röstningen var slut såg jag att jag hade gått vidare och skulle så snart få åka till Visby för att få sjunga inför en jury. Jag kunde inte tro det, jag bara skrek av glädje. Snart var det dags att ge sig av till Visby.
Jag kommer ihåg allt så himla tydligt när hela familjen satt på den lilla muren utanför restaurangen på Kneippbyn. Det var även andra familjer där med sina barn som gått vidare i Nick Star. Jag var först ut att sjunga inför juryn så jag fick följa med de in till ett rum och sjunga för dem. De tyckte att jag var jättebra och jag kände mig rätt säker på att jag skulle gå vidare till Stora Scenen men på ett sätt så var jag osäker. Juryn sa att de skulle höra av sig imorgon om jag skulle gå vidare till Stora scenen.
Den morgonen satt jag helspänd i flera timmar. Tankarna flög runt i huvudet på mig. Tänk om telefonen skulle ringa, tänk om de skulle vara de som ringde och sa att jag hade gått vidare till Stora Scenen. Helt plötsligt ringer telefonen och jag flyger på den och svarar. Det var en i juryn som ringde och sa att jag gått vidare. Fasen vilken lättnad det var men jag var ändå tvungen att komma på en låt att köra på Nickelodeondagen. Det tog inte lång tid innan jag kom på vilken jag skulle köra. Bon Jovis Living On a Prayer.
Dagarna gick långsamt men till sist blev det söndag och jag skulle uppträda på Nickelodeondagen i Visby. Jag hade läst att de hade sålt runt 2000 biljetter och jag var hur chockad som helst. Skulle jag sjunga inför 2000 personer? Det var häftigt att komma dit och se den stora scenen. Vi kom lite tidigare innan Soundchecken skulle börja så vi hann gå runt lite på Kneippbyn men till slut var det dags för soundcheck och jag var först ut igen. Men soundchecken gick bra, jag sjöng bra och min pappa spelade bra gitarr som alltid. Sedan var det många timmar kvar tills hela kalaset skulle börja så jag hann med att snacka med de andra deltagarna i Nick Star och så pratade jag en hel del med en av artisterna som skulle uppträda på Nickelodeondagen. Timmarna gick fort för jag hade alltid något kul att göra. Jag började bli nervös när de sa att det var runt 7000 personer på plats för att se alla artisterna. 7000?! Jag kunde inte tro det, och jag som tyckte att det var mycket med 2000 personer. Efter Alice Svenssons uppträdande och Johan Palms uppträdande så var det min tur att köra. Nervositeten kom krypandes och med svaga ben så gick jag upp på scenen. Pappa börjar spela och jag skulle börja sjunga. Det lät bra inne i mitt huvud så jag bara körde på. I slutet så gjorde jag ett så kallat Van Halen hopp! Hela dagen var så jäkla underbar. Tyvärr så gick jag inte vidare till finalen i Göteborg men vad fasen! Vilket minne!
Det var min musikhistoria. Tack till alla som orkat läsa det!
Här kör jag Living On A Prayer!
//Olivia
När jag var runt 9/10 år så kom TV-serien "Livet enligt Rosa" som jag tittade på varje lördag. Jag tyckte att karaktären Rosa var så himla cool för att hon spelade gitarr, sjöng och skrev sina egna låtar så jag började göra precis samma sak.
När jag var 12 år började jag på min pappas musikskola. Där fick jag lära mig mycket må jag säga. Jag har tagit med mig mycket kunskaper från den musikskolan. Jag lärde mig att ta ljusare toner och lärde mig att sjunga till personer som spelade instrument live. Jag var van vid att sjunga till karaokeverisioner innan jag började där. I samma veva så började jag och min syster lägga upp klipp på youtube.
När jag fyllt 13 år så sökte jag till talangtävlingen Nick Star som TV-kanalen Nickelodeon anordnade. Nickelodeon besökte fem städer På sin sommarturné och första stoppet var i Visby på Gotland. Nick Star var som sagt en talangtävling som de hade i varje stad. Den gick ut på att man först ska skicka in ett klipp där man sjöng en av de låtarna som Nickelodeon valt ut att man skulle sjunga. Jag valde att sjunga en låt som hette "Om bara du" så jag spelade in den låten och skickade in till Nickelodeon. Efter några veckor så gick jag in på Nickelodeon och kollade om jag hade gått vidare till röstningen på internet och det hade jag. Det var som att mitt hjärta stannade, jag blev helt chockad. Röstningen pågick i ungefär en vecka. När jag kollade min e-post den dagen då röstningen var slut såg jag att jag hade gått vidare och skulle så snart få åka till Visby för att få sjunga inför en jury. Jag kunde inte tro det, jag bara skrek av glädje. Snart var det dags att ge sig av till Visby.
Jag kommer ihåg allt så himla tydligt när hela familjen satt på den lilla muren utanför restaurangen på Kneippbyn. Det var även andra familjer där med sina barn som gått vidare i Nick Star. Jag var först ut att sjunga inför juryn så jag fick följa med de in till ett rum och sjunga för dem. De tyckte att jag var jättebra och jag kände mig rätt säker på att jag skulle gå vidare till Stora Scenen men på ett sätt så var jag osäker. Juryn sa att de skulle höra av sig imorgon om jag skulle gå vidare till Stora scenen.
Den morgonen satt jag helspänd i flera timmar. Tankarna flög runt i huvudet på mig. Tänk om telefonen skulle ringa, tänk om de skulle vara de som ringde och sa att jag hade gått vidare till Stora Scenen. Helt plötsligt ringer telefonen och jag flyger på den och svarar. Det var en i juryn som ringde och sa att jag gått vidare. Fasen vilken lättnad det var men jag var ändå tvungen att komma på en låt att köra på Nickelodeondagen. Det tog inte lång tid innan jag kom på vilken jag skulle köra. Bon Jovis Living On a Prayer.
Dagarna gick långsamt men till sist blev det söndag och jag skulle uppträda på Nickelodeondagen i Visby. Jag hade läst att de hade sålt runt 2000 biljetter och jag var hur chockad som helst. Skulle jag sjunga inför 2000 personer? Det var häftigt att komma dit och se den stora scenen. Vi kom lite tidigare innan Soundchecken skulle börja så vi hann gå runt lite på Kneippbyn men till slut var det dags för soundcheck och jag var först ut igen. Men soundchecken gick bra, jag sjöng bra och min pappa spelade bra gitarr som alltid. Sedan var det många timmar kvar tills hela kalaset skulle börja så jag hann med att snacka med de andra deltagarna i Nick Star och så pratade jag en hel del med en av artisterna som skulle uppträda på Nickelodeondagen. Timmarna gick fort för jag hade alltid något kul att göra. Jag började bli nervös när de sa att det var runt 7000 personer på plats för att se alla artisterna. 7000?! Jag kunde inte tro det, och jag som tyckte att det var mycket med 2000 personer. Efter Alice Svenssons uppträdande och Johan Palms uppträdande så var det min tur att köra. Nervositeten kom krypandes och med svaga ben så gick jag upp på scenen. Pappa börjar spela och jag skulle börja sjunga. Det lät bra inne i mitt huvud så jag bara körde på. I slutet så gjorde jag ett så kallat Van Halen hopp! Hela dagen var så jäkla underbar. Tyvärr så gick jag inte vidare till finalen i Göteborg men vad fasen! Vilket minne!
Det var min musikhistoria. Tack till alla som orkat läsa det!
Här kör jag Living On A Prayer!
//Olivia
Kommentarer
Postat av: Josse
tack så mycket!: )
förresten ska vi följa varandras bloggar via bloglovin? : )
Postat av: mykrutrök
Så jävla bra !
Jag läste hela texten, grym
Postat av: Charlotte
sv: ja det är helt otroligt hur man kan sitta så många timmar i sträck! hehe :)
Postat av: sabina
Vad duktig du är :)
Postat av: NETTAN!
sv: Tack, haha jaha vilket sammanträffande :P
Trackback
