Joggingtur och cheerleading
Har precis kommit hem från en härlig joggingtur såhär på morgonen. Sedan jag började på gymnasiet har jag blivit så otroligt pigg på helgerna, antagligen för att jag är van vid att gå upp klockan sex varje dag (ja, så dåligt schema har jag). Jag tycker att det är jättehärligt att vara ute på morgonen, fåglarna kvittrar, solens strålar värmer och livet är allmänt fantastiskt.
Om några timmar ska jag dra iväg för att kolla på min syster när hon tävlar i DM i Cheerleading och det blir också kul. Jag hade en del fördomar om cheerleading innan jag verkligen förstod var det var, typ "åh vad larvigt med cheerleading, stå och hoppa i korta kjolar och skrika fåniga hejarramsor till fotbollslag", men det är en väldigt komplicerad SPORT (ja, jag tycker faktiskt att det är en sport numera Olivia) som kräver väldigt mycket styrka, rytm, vilja och smidighet osv. osv. (och så kan man rabbla upp massa egenskaper man behöver ha i evigheter men jag avstår från det). Tro mig, jag har provat på några övningar de gör på sina träningar och det är jobbigt kan jag säga er. Men i alla fall, det blir kul att kolla på!
Time for breakfast! Vi hörs.
Härligt spontana bilder, inte alls tillgjorda.
Linda
Peace and love
Hello! Jag sitter här i min ensamhet och gör inte så värst mycket. Jag spelar lite gitarr, sjunger, funderar på livet och så vidare. Idag har jag varit hos mormor som fyllde 75 år och jag har träffat kusiner och övrig släkt, det var mysigt. Jag har träffat på mina kusiner lite varstans på senaste tiden, kusiner som bor i andra städer och som jag inte brukar träffa så ofta och det är väldigt kul. Det känns som att världen är så liten då.
Jag gillar tanken på att världen är liten, eller åtminstone att alla människor på den här jorden är som en stor familj som hjälper varandra och kämpar tillsammans. Trots att makt och pengar har tagit upp så stor del av vårt liv och våra intressen så finns det fortfarande en gemenskap kvar när det verkligen behövs, jag vill i alla fall tro att det är så. Tsunamin och jordbävningen i Japan och jordbävningen i Haiti är två exempel på att människor faktiskt går ihop och hjälper varandra trots att vi inte har någon närmare relation till människorna långt bort i fjärran. Bakom ett samhälle fullt med egoism så gömmer sig en värld full av altruism, gemenskap och kärlek. Det är synd att denna värld inte syns oftare bara, så kom igen allihop. Var ödmjuka och kärleksfulla och gör saker som du inte alltid vinner på men som hjälper andra människor. Det kommer att göra världen så mycket bättre.
Eftersom jag skriver det här borde väl jag leva som jag lär tänker ni väl nu. Det kan jag säga direkt att jag inte alltid gör. Jag är tyvärr inte altruisisk och kärleksfull hela tiden. Jag är långt ifrån perfekt men jag gör mitt bästa. Jag försöker att vara varm och hjälpsam mot min omgivning, jag stöttar organisationer genom att skänka pengar och genom att köpa något som gör att något får pengar (låter lite halvt flummigt), jag försöker att undvika att köpa produkter som missgynnar människor, djur och natur, jag har länge funderat på att engagera mig inom UNICEF och har nu anmält mig till en grupp för att kämpa för barns rättigheter och jag försöker att sprida mina tankar och åsikter genom att blogga om det, prata med mina vänner och göra arbeten om det i skolan.
Jag kommer att fortsätta försöka göra någon slags skillnad och jag vet att det finns så många mer än jag som kommer att göra det. Det känns bra att inse att man inte är ensam, att världen är full av fantastiska människor som kämpar för att göra skillnad inom olika områden. Kärlek till er! ♥
Linda
Spelning
Linda
