Gamla minnen
Nu har jag tänkt att skriva ner tankar om allt möjligt som inträffat i mitt liv. Det kommer att vara både glada och sorgsna minnen från min uppväxt.
Som liten så var jag väldigt blyg och tillbakadragen vilket jag är fortfarande men jag har verkligen börjat jobba bort det, idag är jag mycket mer frammåt. Men när jag var yngre så vågade jag inte säga emot överhuvudtaget så jag fick leva i min lilla bubbla där jag inte vågade säga emot. Jag har en upplevelse som jag minns väldigt starkt.
Det regnade ute och alla på dagis tog vatten i en hink och en pensel och började måla med vatten på trä eller vad som helst. Det var en kille i kanske tre års åldern som inte fick en pensel och då började han tjata på mig om att han kunde ta min pensel men jag hade inte en minsta tanke på att ge honom min pensel. Efter några minuter kom han tillbaka med en hink full med vatten, drog ut min tröja och hällde allt vatten in i tröjan och ner på ryggen. Hur mycket vatten kan det vart? En liter kanske. Fy F*N för honom! Om han börjar på min skola då ska jag banne mig hälla ett glas vatten på honom och ge igen för gammal ost.
Det var ett minne från dagis som jag minns som mitt värsta minne. Sedan så har man ju jättemånga bra minnen också. Jag var bästa vän med en kille på dagis och vi hade verkligen jättekul men vi har inte sett varandra sedan dagis. Men vi var verkligen tajta, vi var hemma hos honom och lekte och han var hemma hos mig, vi gungade ofta tillsammans på rasterna, satt bredvid varandra vid maten m.m.
Livet var så grymt simpelt när man gick på dagis, det var knappt någonting som man oroade sig för. Dessutom så slutade jag ganska tidigt varje dag så vi behövde inte spendera överdrivet mycket tid där som många barn måste göra idag.
När man började skolan så blev allt direkt mycket jobbigare. I två:an så började vi med redovisningar som jag verkligen inte tyckte om, jag var alltid tomatröd i ansiktet och hade ångest i två veckor innan jag skulle redovisa. Det var och är verkligen en plåga för mig. Jag hittade även en ny vän i tvåan, vi hade riktigt kul men vi blev ovänner väldigt många gånger men då lär man känna varandra på alla sätt. Jag tror att det är nyttigt att ha bråk med sina vänner.
Jag minns hur vi grät oss igenom telefonsamtal, vi bråkade på internet men ALDRIG i verkligheten, väldigt fånigt om du frågar mig men på den tiden så var jag rätt mesig när det gällde sådant men det är jag ju i och för sig nu med. Allt som har med bråk att göra är så mycket lättare att säga via MSN eller SMS, tyvärr.
Olivia
