The Eliassons

Nu är det slut på ledigheten och skolan har börjat igen, känns lite halvkul om jag skall vara ärlig. För mig är det den sista terminen i grundskolan och det känns både bra och dåligt. Det skall bli kul att få börja om på nytt, börja i en ny klass och träffa nya människor men jag känner ändå ångest inför gymnasievalet. Den 1 februari skall min ansökan vara inskickad och jag vet fortfarande inte vart jag vill gå. Däremot vet jag att jag skall välja Naturvetenskapligt program med inriktning natur, eftersom jag är intresserad av naturorienterande ämnen och matematik. Dessutom ger programmet den bredaste utbildningen inför högskolan, vilket är bra eftersom jag verkligen inte vet vad jag vill jobba med när jag blir stor.

Egentligen vet jag vad jag vill jobba med, jag vill jobba med musik på något sätt, men jag vet hur svår musikbranschen är. Jag är uppvuxen med en pappa som jobbar med musik och det är inte det lättaste att försörja sig på enbart musikrelaterade arbeten. Nu har pappa ändå lyckats bra med sin musikaffär, rockskola, rockbar och sitt coverband "After Beach". Dessutom skriver han egna låtar, men eftersom han inte kan livnära sig på sin egen musik så har han det bara som en hobby, och det är precis det jag menar. Självklart finns det många olika sorters jobb som innehåller musik, men för att kunna livnära sig på sin egen musik så krävs det stenhårt arbete, stor begåvning och en jäkla massa tur.

Jag har inte dåligt självförtroende när jag säger det här utan det är endast realistiskt tänkande, men jag tror inte att jag någonsin skulle kunna lyckas inom musikbranschen med min egen musik. Det är ytterst få som har möjligheten att livnära sig på sin musik och chansen att jag skulle kunna göra det är minimal. Jag kan sjunga, jag kan spela gitarr och jag behärskar trummor, bas och piano någorlunda bra men jag vet att jag inte är en superbegåvning. Sedan behöver man inte vara supermusikalisk för att kunna lyckas inom musikbranschen, det är många andra faktorer som påverkar vad som gör en artist bra. Självklart är låtarna det absolut viktigaste men en utstrålning och en egen stil är väldigt viktigt det med. "Mainstream-artister" blir aldrig riktigt stora.

Men bara för att chansen är ytterst liten att man ska kunna leva på sin musik så ska man inte ge upp, för då kommer man garanterat inte att lyckas. Även om man kämpar i motvind i många många år så måste man fortsätta. Tids nog kommer man att nå framgång på ett eller annat sätt. Men det allra viktigaste är faktiskt inte att man skall kunna livnära sig på sin musik. Det viktigaste är att man brinner för det man gör och även om man aldrig får chansen att dela med sig av sin musik så har man enorm glädje av den själv. Jag är otroligt glad över att jag faktiskt tog tag i gitarrspelandet till sist. Det var motigt till en början då inget gick bra, fingrarna gjorde ont och ackorden var svåra att lära sig men nu, 2,5 år senare, inser jag hur mycket musiken har gett mig. Jag har blivit starkare som person och jag har hittat "min grej". Hade jag inte hållit på med musik hade jag inte varit samma person som jag är idag.

Om jag nu återgår till mitt val av program. Jag har som sagt en "plan B" eftersom jag inte tror att jag kommer att kunna leva på min musik. Jag vill väldigt gärna göra nytta i samhället, antingen för miljön eller för andra människor. Missförstå mig inte, jag säger inte att många människor inte gör någon nytta utan det gör nog alla människor på något sätt, jag menar att jag vill hjälpa människor. Jag älskar barn och skulle väldigt gärna jobba med barn, men jag vill inte bli till exempel förskollärare, däremot har jag börjar fundera på om barnläkare inte hade kunnat vara något för mig. Jag är inte särskilt insatt men yrket verkar intressant.

Men det är fruktansvärd hård konkurrens för att komma in på läkarlinjen på högskolan så jag får nog fixa en "plan C" också, men det är egentligen inte det jag jag främst behöver tänka på nu. Nu måste jag i första hand välja gymnasieskola där jag vill läsa Naturvetenskapliga programmet. Just nu ligger Polhemsgymnasiet, Mikael Elias Teoretiska Gymnasium, Donnergymnasiet, Hvitfeldtska Gymnasiet och Alströmergymnasiet ganska bra till. Det slutar nog med att det blir Naturvetenskapliga programmet på någon av ovanstående skolor. Nu gäller det bara att rangordna dem i den ordningen jag vill gå.

Alltså, jag får verkligen panik av alla dessa framtidstankar. Man kan göra så mycket med sitt liv, det finns så många möjligheter och jag har ingen aning om vad som passar mig allra bäst. Kommer jag verkligen att göra rätt val nu? Egentligen är gymnasievalet inget jätteviktigt, men det underlättar ju självklart om man väljer rätt val, så att man kan göra det bästa av sitt liv.

Jag funderar alldeles för mycket...

Linda