The Eliassons

I förra inlägget skrev jag ju om hur lyckligt lottad jag är och att jag har så mycket saker för nöjes skull, som mobil, TV, dator och sådana saker och nu har min mobil försvunnit spårlöst. Jag har sprungit runt i hela huset och letat men har inte hittat den någonstans och batteriet var slut så man kan inte ringa den heller. Jag måste säga att det känns väldigt frustrerande när sådana saker händer, trots att det inte är något viktigt egentligen, förutom att jag verkar som världens drygaste människa som inte svarar, haha. Sådana här saker är verkligen typiska I-landsproblem och egentligen borde man fortfarande vara glad över att man ens har råd att köpa en mobil men det är rätt svårt i sådana här lägen. Nåväl, jag får väl försöka hitta den imorgon, det är ju som sagt inte hela världen...

Linda