Ångestbeslut
Nu ska jag ju inte ta allt i förväg för det är ju inte säkert att jag kommer med i tävlingslaget i Cheerleading men om jag skulle göra det så vet jag inte om jag vill fortsätta. Det finns många anledningar till varför jag inte skulle vilja fortsätta, dels för att jag känner mig riktigt dålig när det gäller bygg, jag känner mig inte tillräckligt stark för att vara bas, toppen hade det svårt idag och jag vet inte om det berodde på mig eller inte.
Sedan så vet jag inte om jag har tid för att träna Cheerleading i två timmar och dels så har jag två timmars resetid. Jag går dessutom jobbigaste året i grundskolan och vi har redan fått supermycket läxor och proven har inte ens kommit. Förstå vilken panik jag kommer ha när väl proven kommer.
Dessutom så vet jag inte om jag vill det tillräckligt mycket. Jag vill liksom gå i det men ändå inte. Jag har ändå kämpat riktigt mycket för att vara bra i Cheerleading men det visade sig att jag var en riktig amatör (i mina egna ögon i alla fall). Jag har pressat mig ner i spagat här hemma innan jag sökte in till föreningen.
Tänk om jag skulle komma med i laget och putter ut någon annan som vill dethär så mycket mer än mig. Jag är ju inte värd den platsen i så fall. Jag är totalt känd för att ha ångestbeslut, hela min vardag består av ångestbeslut. Låter det jobbigt? YES!
Det jag är mest osäker på är bygg. Jag känner mig kass, jag vill inte förstöra för någon för att jag kanske inte är tillräckligt stark. Grejen är att jag faktiskt är rätt stark, det kan har vart så att toppen la mycket vikt på mig och lite mindre på den andra basen. Jag vet inte.
Jag får panik när jag tänker på allt detta. Jag får helt enkelt sova på saken, det brukar faktiskt funka för mig att sova på saker. Dessutom så blir allt mycket lättare när jag sovit på saken. Grejen är att när jag sätter mig i bilen påväg hem från träningen så skriker jag inte av glädje för att jag älskar sporten utan jag sitter helt tyst i baksätet och funderar på om det verkligen är en sport för mig.
Jag har dessutom musiken som jag ska satsa på, musik är min största talang och jag tänker inte byta ut den mot något. Jag vet själv att jag har talang i musik och jag vill inte slänga bort den bara för att jag valde att satsa på Cheerleading. Jag önskar verkligen att jag kunde tänka klart, men det kan jag inte.
Olivia
Sedan så vet jag inte om jag har tid för att träna Cheerleading i två timmar och dels så har jag två timmars resetid. Jag går dessutom jobbigaste året i grundskolan och vi har redan fått supermycket läxor och proven har inte ens kommit. Förstå vilken panik jag kommer ha när väl proven kommer.
Dessutom så vet jag inte om jag vill det tillräckligt mycket. Jag vill liksom gå i det men ändå inte. Jag har ändå kämpat riktigt mycket för att vara bra i Cheerleading men det visade sig att jag var en riktig amatör (i mina egna ögon i alla fall). Jag har pressat mig ner i spagat här hemma innan jag sökte in till föreningen.
Tänk om jag skulle komma med i laget och putter ut någon annan som vill dethär så mycket mer än mig. Jag är ju inte värd den platsen i så fall. Jag är totalt känd för att ha ångestbeslut, hela min vardag består av ångestbeslut. Låter det jobbigt? YES!
Det jag är mest osäker på är bygg. Jag känner mig kass, jag vill inte förstöra för någon för att jag kanske inte är tillräckligt stark. Grejen är att jag faktiskt är rätt stark, det kan har vart så att toppen la mycket vikt på mig och lite mindre på den andra basen. Jag vet inte.
Jag får panik när jag tänker på allt detta. Jag får helt enkelt sova på saken, det brukar faktiskt funka för mig att sova på saker. Dessutom så blir allt mycket lättare när jag sovit på saken. Grejen är att när jag sätter mig i bilen påväg hem från träningen så skriker jag inte av glädje för att jag älskar sporten utan jag sitter helt tyst i baksätet och funderar på om det verkligen är en sport för mig.
Jag har dessutom musiken som jag ska satsa på, musik är min största talang och jag tänker inte byta ut den mot något. Jag vet själv att jag har talang i musik och jag vill inte slänga bort den bara för att jag valde att satsa på Cheerleading. Jag önskar verkligen att jag kunde tänka klart, men det kan jag inte.
Olivia
Kommentarer
Trackback
