Idag är en bra dag och jag har det bra...
Hallå! Imorse vaknade jag klockan sex, det var mörkt och mulet ute och jag var svinigt trött. Det var en typisk dag då jag helst ville stanna kvar i sängen. Men strax efter mina negativa tankar så växte en beslutsamhet inom mig att jag minsann inte skulle vara så pessimistisk som så många andra är. Istället bestämde jag mig för att jag skulle vara så positiv som möjligt under hela dagen trots de "dåliga" förutsättningarna.
Det började redan påväg mot tåget. Jag såg tåget rulla in på perrongen när jag var alldeles för långt bort för att hinna gå i normal takt dit och få en sittplats (SJ är rätt grymma på att snåla med sittplatserna så det är alltid en del som får stå) och i vanliga fall skulle jag i rask takt gått eller sprungit mot tåget för att låta min egoistiska sida ta över. Bara jag får sittplats så spelar inget annat någon roll, eller hur? Såhär resonerar nog de flesta med tanke på deras beetende vid påstigning. Alla klämmer ihop sig kring tågdörren och låter knappt folk gå ut, det är trångt och stressen går att ta på. Jag har länge irriterat mig på detta beteende, men jag har ändå varit ungefär likadan, för man påverkas ju av sig omgivning. "Är andra själviska så tänker jag minsann också vara självisk."
Men så idag tänkte jag att, vad spelar det egentligen för roll om jag inte får en sittplats? Det handlar om 30 minuter av mitt liv och om jag stressar så dör jag säkert i förtid och om jag då inte stressar så tjänar jag säkert in dessa 30 ynka minuter med råge. Jag orkar inte längre vara som alla andra, klaga på vädret, agera själviskt och vara allmänt sur och deprimerande. Så jag lunkade på i lugn takt, var en av de sista som gick på tåget och gick mellan de överfulla raderna och log mot alla som lättade andades ut över att ha fått en plats, satte mig i en trappa, tog fram Ipoden och lyssnade på musik. Den tågresan var ovanligt bra tack vare min positiva inställning.
När tåget anlände regnade det, människor tryckte ihop sig i busskuren med bistra miner och allt såg så grått och deprimerande ut. Istället för att sura över vädret så vankade jag runt på busshållsplatsen, glad över att våren var påväg (vattnet fråm himlen är ju faktiskt i flytande form istället för fast form eller hur?) och att få lite regn i ansiktet har i alla fall jag aldrig skadats av.
Vad jag försöker säga är att med en positiv inställning till sådant som ses som tråkigt, jobbigt eller liknande så kommer man att må mycket bättre. Försök att undvika att falla in i den normala svenska vardagen då allt är jobbigt, grått, deprimerande, stressigt och frustrerande för det är med din inställning du skapar dessa negativt laddade ord. Om något är jobbigt så är det en viktig utmaning för dig som kommer att få dig att växa när du har klarat av den, om vädret är "tråkigt" och grått så är det du som kan göra världen roligare och ge den färg genom att vara sprudlande och färgsprakande. Och deprimerande och stressigt handlar för det mesta om din egen inställning, dina förväntningar och krav. Det är klart man har rätt att vara nere ibland men var inte så jäkla ynkliga och klaga över minsta lilla småsak. Om det är något som är jobbigt och deprimerande så är det sådana människor. Och jobbiga och deprimerande ting tycker vi inte om, eller hur var det nu igen?
Ut och hoppa i vattenpölar nu vet jag!
Massor av kärlek till er alla ♥
Linda
